Min älskade mor, barnens mormor, lovas mormorsmor fick åka till himlen i går!

Hon fick ett bråck på aorta natten till fredag och skulle opereras på fredagmorgon, men tyvärr så ville ödet annorlunda och hon fick sluta sina dagar 14.50 på fredagen. 

Det var lugnt och stilla och hon hade sina närmaste vid sin sida, så för henne gick allt bra. Det är värre för oss som blev kvar! Allt skedde så plötsligt, man var ju inte alls förberedd på att något sådant skulle hända.

En mor är ju alltid en mor....det är något som man inte kan förklara. Jag minns när man var yngre och kom hem från skolan. Om man inte såg mamma när man öppnade ytterdörren så var det första man sa "var är mamma?"

Det är ju faktiskt så att när man är liten så behöver man sin mor mer än sin far, oavsett vad alla studier säger om det! Däremot när man blir äldre och ska skaffa körkort, flytta hemifrån och köpa hus och bil.....då är pappa den som behövs mer helt plötsligt, det är märkligt! Tills den dagen man får egna barn....då behövs mamma igen med sitt lugn och sina kloka ord. Det är ju faktiskt så att "mammor kan allt" :)

Mamma var alltid hemma med oss eftersom hon arbetade på nätterna, så man visste ju att hon alltid skulle finnas där för oss. Sen när man fick egna barn så ställde hon alltid upp och hjälpte till! Vi har alltid hjälpt varandra i vår familj, och det är något som jag har uppskattat jättemycket!

Mamma var alltid så snabb med allting, hon hann med att vara överallt och tyckte aldrig att något var besvärligt. Hon kom hem till oss och antingen så tog hon barnen och gick ut en sväng så jag fick göra det jag ville, eller så fick jag gå ut och leka med barnen så röjde hon huset som man inte hade hunnit med, eftersom man jobbade rätt mycket den tiden.

Senaste tiden har inte mamma varit så frisk, hon har mest legat och vilat och jag har saknat den tiden då vi brukade promenera med hunden tillsammans, plocka bär i skogen på hennes och mitt älskade Mjoön och gå på promenader på Pitsund. Det är sådant som jag nu bär med mig som minnen!

Älskade mamma, sov i ro!

//M 

 

Lisa

22 januari 2011 21:05

Beklagar sorgen!
Hon verkade vara en fin människa din mor. Dina barns mormor och ditt barnbarns mormorsmor.


Förstår dock inte ditt resonemang kring att ett barn behöver sin mor mer än sin far. Ett barn behöver två närvarande föräldrar. Hela livet. Man är två att sätta ett barn till världen. Då skall man vara två genom barnens liv. "Tills döden skiljer oss åt bokstavligt talat."

Har följt din dotters bråk med hennes barns far, och hennes försök att "ta dottern från han", från nära håll, utan att välja sida. Tycker dock att dom tillsammans nu tagit ett mycket bra beslut. Att göra som tingsrätten tyckte, dela på boendet kring deras dotter. För ingen av dessa individer är dåliga föräldrar, snarare tvärtom. Är sällan man ser föräldrar som är så måna om sitt barn. Och verkligen gör allt för att hon skall få en riktigt bra uppväxt. Trots att de inte lever ihop. Jag hoppas verkligen att ni mor/far föräldrar inte motarbetar det.

Till sist ett ord på vägen...
-De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg-

 

Denice

23 januari 2011 10:45

Beklagar sorgen:(!!
Många kramar om//Denice

mormor-morfar

23 januari 2011 22:20

Tack vännen! Det värmer.
Ta hand om dig och dina närmaste, man vet aldrig hur länge man har dem omkring sig!

//Bella

 

Lisa, Fritz och Focus

23 januari 2011 12:40

Vad tråkigt att läsa!

Jag hoppas du inte tror att "Lisa" som skrivit ovanför är jag. Så okänslig är jag inte.

Krama lite extra på Bosse och Smilla! Jag tänker på er!

http://nydalafavoriter.wordpress.com

mormor-morfar

23 januari 2011 22:17

Tack för tanken! Det värmer. Klart att jag inte tror att det är du som skrivit, jag vet vem det är, du vet nog också om du tänker efter!

Kram // Bella

 

Johan

23 januari 2011 22:36

Förstår att du tror det är jag med tanke på ditt utlåtande ovan. Jag är berädd att hålla med Lisa att jag tycker ditt resonemang är galet. Men vi vet alla att vi tyckt olika i den frågan så inget jag behöver ta här. SPECIELLT INTE I DETTA INLÄGG Utan nu står jag och Cecilia enade kring Lova och hoppas så förblir. Från min sida så är stridsyxan nedgrävd. Än en gång, som jag skrev i sms til dig, beklaga sorgen.

Mvh Johan
Lovas pappa

http://lovaspappa.bloggplatsen.se

 

Erika

7 februari 2011 16:10

Vad fint skriver Bella, vi ses imorgon på älskade mormors begravning.

 

Lena L

23 februari 2011 22:48

Usch så tråkigt. Man ser var ni fått eran skönhet ifrån, så vacker hon var.

Kram Lena

mormor-morfar

23 februari 2011 23:09

Tack Lena, du är alltid så rar!
Kram

 

Anki E

2 mars 2011 12:55

Beklagar sorgen Bella.

http://Anki E

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken härlig julhelg det har varit! Julaftonen gick i lugnets tecken.....bara jag och morfar - god mat och trevlig underhållning på TV.....vilsamt :) Juldagen droppade det in folk - Lova, Cecilia, Fredric och gammelmorfar kom hit. Vi åt gott och d...

Vi är kanske lite "Amerikaniserade" för idag ska vi fira jul! Julafton är ju egentligen bara ett datum och det spelar ju inte så stor roll vilken dag man firar den, huvudsaken är ju att man är tillsammans med familjen :) I dag kommer Cecilia, Lova,...

I år har jag absolut ingen stress inför julen! Klapparna var inhandlade typ den 10 december och inslagna häromdagen, julmaten handlade jag i onsdags vid 8.15 på morgonen (det var jag och typ två andra i butiken) när jag var klar hos veterinären där j...

"Jag heter Nisse och är snart fyra månader gammal! Jag får inte vara varken i fönstret eller på köksbordet, men det struntar jag fullständigt i, så det så!!! Sen tycker matte å husse att jag inte ska gräva ut jorden från blomkrukorna, tippa ut papper...

Selfies.....det är något som jag i princip aldrig brukar syssla med, men för ett tag sedan så skulle jag försöka fixa en ny bild till 4H-sidan. Jo och hur bra gick det då.....inte alls! Skulle ta en bild av mig och Zmilla, men det gick inte alls, så ...